2006-08-13

Det glömda kriget i Irak

I God Morgon Världen diskuterade jag i dag varför vissa internationella konflikter (t ex Vietnam) håller sig kvar på den mediala agendan, medan andra konflikter (t ex Irak) efter en tid tenderar att få en mer tillbakaskymd plats.

Om den efterlängtade vapenvilan mellan Israel och Hizbollah förverkligas i natt kommer mediernas uppmärksamhet åter att riktas mot händelseutvecklingen på Västbanken och i Gaza, och även mot Irak. I Irak dödades bara i dag 50 personer i Bagdad. Det totala antalet döda civila uppgår till omkring 40 000.

Sönderfallet av Irak som statsbildning har drastiskt stärkt Irans maktställning i regionen. Kriget mellan Hizbollah och Israel innebar också att fokus riktades bort från Irans kärnvapenprov. Hizbollahs politiska och militära framgångar har stärkt den militanta islamismen i Mellanöstern och därmed också Irans maktställning.

USA:s fortsatta närvaro i Irak utgör en del av problemet och inte en del av lösningen. Men problemet med parollen ”USA ut ur Irak” är att ett omedelbart amerikanskt tillbakadragande sannolikt på kort sikt skulle få våldet att accelerera ytterligare. Ingen kan heller med påstådd seriositet uttala sig om vilka politiska konsekvenser en amerikansk reträtt skulle få i Irak. USA sitter därför faktiskt fast, på samma sätt som man gjorde i Vietnam.

Jag skrev tidigare på denna blogg (23/7) att beslutet att intervenera Irak - oavsett vilka motiv som låg bakom – allt mer framstår som en av de mest gigantiska politiska felbedömningarna i modern tid. Bedömningen kvarstår.

1 kommentar:

Staffan sa...

Att vissa konflikter försvinner eller aldrig syns är ett lika intressant som skrämmande fenomen.

Ofta har det ju ideologiska eller politiska förklaringar. Chomsky visade för nåt år sedan på skillnaderna mellan hur Pol Pots folkmord rapporterats i förhållande till folkmordet i det USA-stödda indonesien under samma tid.

Kongo är ett annat exempel, där över 4 miljoner människor dött sedan 1998 utan att NÅGON bryr sig.

Om USA i Irak:
Men är inte grejen, Ulf att så länge USA finns kvar i landet så kommer aggresionerna inte att upphöra. USA:s närvaro är ju en av (men inte den enda) orsakerna till de nu pågående våldet.

De kollektiva bestraffningarna, de daglinga (nattliga) raiderna, USA-kraven på polisen och säkerhetstjäsnten att slå till mot sina landsmän och på lokal nivå, sina grannar och forna vänner.

Som jag ser det är ett amerikanske uttåg ur Irak en förutsättning för fred.

På samma sätt som du säger, finns en stor risk för ökad osäkerhet, i alla fall till en början.

Moment 22? Det visar igen bara, precis som du skriver, att det inte går att bomba sig till fred, mörda sig till säkerhet eller tvinga fram frihet.