2008-04-30

Första Maj, Första Maj...

Så var det samling under fanorna igen. Jag minns min första Första Maj-demonstration. Det var i Helsingborg 1974 (eller var det 1973?). I Båstad där jag ju är född och uppvuxen förekom inga Första Maj-demonstrationer. Men jag transporterades i bil till demonstrationen i Helsingborg av kärleksfulla och liberalt sinnade föräldrar.

Demonstrationen organiserades av Enhet-Solidaritet, som var ett försök av dåvarande SKP att samla den vänster som befann sig i gränslandet mellan VPK och Kfml(r). Min bestående lärdom av demonstrationen blev att man inte behövde vara särskilt många för att ändå ge ett mäktigt intryck. Vi var ungefär 200 personer i tåget - med med flaggor och banderoller skapades känslan av ett böljande folkhav. Stämningen var på topp, USA gick mot sitt nederlag i Vietnam och framtiden var vår.

Det var nog där jag lade grunden för min (o)vana att räkna demonstranter. Antalet demonstrationsdeltagare är nästan alltid betydligt färre än vad arrangörerna uppger. De felaktiga siffrorna beror sällan eller aldrig på ett medvetet fifflande med sanningen, utan i stället på politiskt önsketänkande i kombination med att ögat förförs av demonstrationstågets form.

Fyller då Första Maj-demonstrationerna fortfarande en funktion, trots dalande deltagarsiffror och en åldrande kader? Svaret på frågan är ja. Första Maj förmår fortfarande mobilisera partiaktiva och sympatisörer i så stor utsträckning att det blir politiskt rationellt för vänstern att fortsätta firandet. Mediebevakningen visar inga tecken på att avta, vilket bidrar till att sätta fokus på vänsterns frågor. Traditionens makt är icke att förakta.

förfäras ej du lilla hop, som samlas under fanorna i det som tycks bli en regnig Första Maj. Tåga i stället på i den tröst och förvissning som följer i fortsättningen av Gustaf Adolfs fältpsalm från 1632:

Förfäras ej du lilla hop,
Fast fiendernas larm och rop
Från alla sidor skalla!
De fröjdas åt din undergång,
Men deras fröjd ej bliver lång,
Ty låt ej modet falla.
En trevlig helg och/eller en kämpastark Första Maj önskas alla bloggens läsare.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Och hur många tågade i de olika tågen i år? Ser fram emot siffrorna!

/ATEIST

Ulf Bjereld sa...

Med skammens rodnad på kinderna får jag tillstå att jag i år prioriterade familjesamvaro i stället för att räkna alla tågen... Men jag tågade ju med i (s)-tåget förstås, och där är min bedömning att vi var ca 2000 personer. Å ena sidan drog det dåliga vädret ned siffrorna, å andra sidan var det Mona Sahlin som talade vilket förstås har en mobiliserande effekt.

Förra året var vi knappt 1900 personer. Jag har en kontakt som jag litar på som räknat, och återkommer därför kanske inom kort med ett mer exakt besked.