2010-04-06

"Riv alla fängelser. Riv, åt helvete, riv!"

Riv alla fängelser. Riv, åt helvete, riv! Ungefär så sjöng kåkfararen Lennart "Konvaljen" Johansson på låten "Riv alla kåkar" från skivan Kåklåtar som MNW gav ut 1972. Jag minns hur jag som tonåring inte kunde avstå från att provocera min kära mormor genom att spela denna låt på särskilt hög volym när hon var på besök i mitt barndomshem i Båstad. Min mormor tillhörde det s k verklighetens folk och delade därför Göran Hägglunds uppfattning att straffet utgör en kriminalpolitikens grundbult. En uppfattning som jag då inte delade, för att uttrycka saken milt.

Frågor om brott och straff är just nu på den politiska dagordningen. Inte minst den tragiska dödsmisshandeln av en 78-årig kvinna i Landskrona väcker starka känslor. Statsvetarna Marie Demker och Göran Duus-Otterström har visat hur de svenska politiska partierna varit drivande i den s k punitive turn (ung. ökat strafftänkande) som präglat svensk kriminalpolitik under de senaste 30 åren. Under 1960- och 1970-talen kritiserade och ifrågasatte samtliga politiska partier fängelsestraff, förordade individuell rehabilitering och icke-frihetsberövande påföljder. Idag är det egentligen bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som står för ett sådant perspektiv.

Vid sidan av Sverigedemokraterna är det i dag främst Kristdemokraterna och Göran Hägglund som inför valet mobiliserar i frågor om brott och straff. I en originell artikel i Svenska Dagbladet argumenterar Göran Hägglund för att straffet även är till för brottslingen skull. Utan straff frånerkänns brottslingen sin moraliska förmåga och utan straff förvägras brottslingen möjligheten att sona sitt brott och därigenom också möjligheten till återupprättelse: Frånvaron av straff blir i den meningen det grymmaste straffet av alla. Det blir en utstämpling ur den allas vår gemenskap som kulturellt och mellanmänskligt till stor del definieras av alla människors inre kamp att göra det rätta. I förhållande till sig själv, och i förhållande till sina medmänniskor. (Hägglunds artikel är för övrigt starkt inspirerad av Göran Duus-Otterströms doktorsavhandling Punishment and Personal Responsibility från 2008.)

Dagens Studio Ett i P1 innehåller en hörvärd debatt mellan just Göran Hägglund och professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki. Hägglund och Sarnecki ger intryck av att tycka ganska så illa om varandra (för att återigen uttrycka saken milt...) och samtalet återspeglar ett viktigt drag i den kriminalpolitiska debatten. Sarnecki argumenterar övertygande för att strängare straff i allmänhet inte minskar brottsligheten och att om alla de pengar som satsas på fängelsestraff i stället satsades på förebyggande åtgärder och vårdinsatser så skulle den samlade brottsligheten minska. Göran Hägglund förnekar inte Sarneckis påstående, men lyfter i stället fram straffets moraliska betydelse. Här är alltså två olika aspekter av straffets funktion som ställs mot varandra: straff för att minska brottsligheten (Sarnecki, som ur det perspektivet är skeptisk till fängelsestraff) samt straff som moralisk princip (Hägglund, som ur det perspektivet är positiv till fängelsetstraff oavsett om sådana straff ökar eller minskar brottsligheten).

Själv har jag kvar min från tonåren djupt kända skepsis mot fängelsestraff, även om jag blivit mer pragmatisk med åren. Jag hoppas också att Göran Hägglund i den stundande valrörelsen vill och kan hålla rågången klar mot högerpopulistiska strömningar och mot de känslor om straff som hämnd som kan känneteckna mindre delar av den svenska opinionen.

7 kommentarer:

Niclas Kuoppa sa...

Med tanke på ämnet så måste jag rekommendera Lo Kauppis nya pjäs om kvinnor i fängelse och om bristen på vård i kriminalvården. Hon intervjuas i ETC.

Kerstin sa...

Vad innebär det att ha blivit "mer pragmatisk" på det här området? Att fängelser är praktiska ibland, eller att fängelsestraff fungerar?

Niclas Kuoppa sa...

Kauppis pjäs bygger på intervjuer med kvinnliga fångar. Såg just att artikeln fanns på ETCs hemsida
http://www.etc.se/29049/-vill-vi-varda-eller-vill-vi-straffa-/

Anonym sa...

Vad med fängelser som förvaringsanstalt för människor som är för farliga för att gå fria? Visst finns det människor, tex. Charles Manson, som inte bör släppas ut i samhället, någonsin. Antalet psychopatiska våldsbrottslingar är säkert försvinnande litet i Sverige, men recidivism är ett fenomen som förekomer även i den svenska idyllen.

Vad gäller argumentet att fängelsestraff inte minskar brottsligheten: Det är av stor betydelse om mätningen gäller förstagångsförbrytare eller återfall efter avtjänat straff. Vilken typ har Sarnecki mätt?

Rent logiskt borde långa fängelsestraff minska återfallsförbrytares verksamma yrkesliv, och därmed minska det totala antalet begångna brott.

GT

BR sa...

Jag vill minnas att Leif GW Persson någon gång sagt att 80% av brotten i Sverige begås av 20% av alla brottslingar (eller om det gällde grov brottslighet specifikt, det minns jag inte).

Det skulle innebära att många brott begås just av återfallsförbrytare vilket väl, i så fall, skulle tala för att selektiva långtidsstraff skulle ha en god brottspreventiv effekt.

/BR

Gretteheim sa...

Ett strafftänkande som förskräcker

”Idag präglas debatten av de som betonar straffens avskräckande effekt, och de som bara betonar vården. KDU vill lyfta fram den kristdemokratiska synen, som ser skipandet av rättvisa som ett rättspolitiskt självändamål. I det svenska rättsystemet är straffmätning en angelägenhet mellan samhälle och brottsling. För att straff ska vara i proportion till brottet tycker KDU att man måste lyfta in brottsoffrets perspektiv i straffmätningen.”

Själv anser jag att brottsoffrets åsikt måste vara underordnad oavsett det lidande som brottsoffret drabbats av eftersom det redan nu finns möjligheter till ekonomisk kompensation från bland annat Brottsoffermyndigheten. Vi kan inte låta traumatiserade brottsoffer vara med och fastställa straff. En fullständigt horribel tanke! Vad är det för värld KDU vill skapa? Hur har dom tänkt?

Till sist: Läs gärna ICA-kurirens artikel om ett mordförsök
http://sniffaren.files.wordpress.com/2010/01/icakuriren.pdf

MAX (©) HOBSTIG

Gretteheim sa...

För att göra din dag skickar jag en
länk om en polare till Konvaljen :-)

Jan Hannar - Per Aspera Ad Astra
http://www.kriminella.svearike.net/

MAX (©) HOBSTIG