2011-11-14

Kvällens utfrågning med partiledarkandidaterna för V. Jonas Sjöstedt + Ulla Andersson = Sant?

Uppdatering måndag kl 22.10 nederst i texten!

I kväll följde jag utfrågningen av Vänsterpartiets fyra partiledarkandidater - Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde och Jonas Sjöstedt - på plats i en välfylld kongressal i Folkets Hus i Göteborg. Stämningen var upprymd och det var en riktig partifest. Jag blev genuint avundsjuk när jag såg hur det går att hantera ett partiledarval genom en process som kombinerar öppenhet med ett starkt medlemsengagemang.

Innehållsligt kännetecknades tillställningen av att de fyra kandidaterna gjorde sitt bästa för att inte skrämma bort någon presumtiv kongressombudsröst. Likheten mellan kandidaterna var stor, och de instämde allt som oftast med varandra. Det var lite synd. En viktig del av politiken är att identifiera skiljelinjer och förhålla sig till dessa. Nu fick publiken närmast kremlologiskt utforska om det fanns några sakpolitiska skillnader mellan kandidaterna eller ej.

Utfrågningen leddes av Kajsa Ekis Ekman på ett mycket professionellt sätt, men hon lyckades bara sporadiskt få kandidaterna att avvika från varandra. På frågan om Sverige skulle lämna EU svarade alla fyra ja, med tillägget att beslutet skulle föregås av en folkomröstning. På frågan om det var rätt att Sverige deltog i Libyen-aktionen svarade alla ja, med tillägget att det var olyckligt att insatsen överskridit FN-mandatets ramar. På frågan om vilken stat som var mest demokratisk, USA eller Kuba, duckade alla fyra eller vägrade svara (med motiveringen att både USA och Kuba bryter mot de mänskliga rättigheterna och så snart man börjar rangordna brott mot mänskliga rättigheter så rör man sig på ett sluttande plan). På frågan om hur många klasser det finns i det svenska klassamhället var det ingen som vågade sig på en kvantifiering.

Jag tycker att Ulla Andersson var kvällens vinnare. Hon var tung i sin argumentation och kombinerade pragmatism med en ideologisk riktning i sina ställningstaganden. Hon fick också flest applåder (åtta stycken, mot sex för Hans Linde och Jonas Sjöstedt och endast två för Rossana Dinamarca).

Jag har tidigare sagt att jag ser Jonas Sjöstedt som den store favoriten att bli ny partiledare för Vänsterpartiet. Min bedömning kvarstår. Men om kvällens tillställning var typisk för de utfrågningar som genomförs så har Ulla Andersson en starkare ställning än vad jag hade trott. Vi vet ju ännu inte heller om det blir en partiledare eller ett delat ledarskap. Jag skulle tro att Vänsterpartiet väljer en lösning med en enskild partiledare, men med en vice ordförande (eller motsvarande) med specifika ansvarsområden och med en betydligt starkare ställning än vad en vice ordförande brukar ha. Jonas Sjöstedt + Ulla Andersson = Sant?

*

Uppdaterat kl 22.10
Vänstra Stranden påpekar stillsamt att Jonas Sjöstedt visst kvantifierade antalet klasser i Sverige: De superrika, A-laget (människor med fast anställning och som kanske t o m fått ett litet jobbskatteavdrag), B-laget (människor med tillfälliga anställningar, timanställningar, i arbetsmarknadens utkant) samt C-laget (långtidsarbetslösa, bulgariska lastbilschaufförer som jobbar för 5 000 kr i månaden, "illegala" invandrare etc). Fyra stycken, således. Hm, undrar vad Karl Marx hade sagt om det.

Det har också blivit viss turbulens kring att ingen av de fyra kandidaterna ville svara på frågan om USA eller Kuba var mest demokratiskt. Debatten påminner om den då Lars Ohly och Göran Hägglund grälade om huruvida Ohly skulle ha sagt att han föredrog Iran framför Israel.
Problemet för Vänsterpartiets kandidater är att om de inte svarar på frågan så framställs de som diktaturkramare. Om de svarar på frågan riskerar de att uppfattas som att de urskuldar USA:s många folkrättsbrott och brott mot de mänskliga rättigheterna. Jag skulle ha svarat att USA var mer demokratiskt än Kuba, och därefter uppehållit mig vid de företeelser där jag var djupt kritisk mot USA. Men nu är jag ju heller inte partiledarkandidat för Vänsterpartiet.

12 kommentarer:

Zoltan Tiroler sa...

Bedrövligt att ett vänsterparti försvarar kolonialkriget mot Libyens folk.

Likaså att man inte kan se skilland på USA, som med pengar, bomber, utarmat uran och kärnvapen, strävar att lägga världens rikedomar under sig. Det jämfört med lilla, fattiga, hotade och blockerade Kuba, som skickar tiotusentals läkare utomlands för att rädda liv. Vem bidrar mest till de mänskliga rättigheterna?

Anonym sa...

Får man lov att fråga vad en sosse gör på V:s interna möten?

Är det månne så att du går i tankar på att byta parti?

Eller är du bara allmänt sugen på politik.

Får vi i framtiden också se dig på moderatstämmor?

/TJORVEN

Anonym sa...

Är inte det ärliga svaret på den avslutande frågan att USA är mindre odemokratiskt är Kuba. Demokrati är ett ideal. Även USA har många tillkortakommanden där.

Friedrich E. sa...

Visserligen en detalj (och inte på något vis ett försvar för Sjöstedts klassanalys som låter erbarmlig) men Marx skulle nog inte haft något principiellt att invända. Det Marx säger i Kapitalet är att kapitalismen behöver minst två klasser, men i Klasstriderna i Frankrike eller 18 Brumairen där Marx analyserar en konkret historisk formation så laborerar han med en mångfald klasser.

Anonym sa...

Att ens problematisera om USA är en demokrati medan Kuba är en diktatur visar att Vänsterpartiet ännu inte frigjort sig från sitt kommunistiska arv.
Kan bli rätt intressanta utrikespolitiska debatter med alliansen oavsett vilken Vänsterpartiets nya ledare blir.

Ulf Bjereld sa...

Tjorven: Utfrågningen var inget av "V:s interna möten" utan ett öppet arrangemang dit partiledlemmar, media och allmänhet var inbjudna.

Det hedrar Vänsterpartiet att man förmår skapa en så stor öppenhet i sin valprocess. Jag går gärna på en motsvarande tillställning om t ex Moderaterna skulle arrangera en sådan.

Anonym sa...

Man får nog ändå konstatera att demokratin har flyttat fram sina platser i V. Ohly valde väl Kuba framför USA.

Att kandidaterna nu tvekar mellan de båda länderna är ett fall framåt.

Men det är klart - är fotfolket lika dåliga karikatyrer som Zoltan Tiroler på diktaturkramare här ovan så kanske det är en taktik som straffar sig.

/TJORVEN

Jan Wiklund sa...

Hur var det om att jämföra äpplen och päron...? Varken USA eller Cuba är demokratiskt, men dom är det på olika sätt. Man sätts inte i fängelse i USA för att man kritiserar regimen, men man dör i enkla, lättbotade sjukdomar. Inflytande över politiken har vanligt folk inte i något av länderna. Och sen tillkommer förstås att Cuba inte hotar några andra länders demokratiska system, bara sitt eget.

Jan Wiklund sa...

PS. Det perfekta svaret på frågan vore väl annars att både Cuba och USA vore ett nerköp jämfört med Sverige...

Anonym sa...

Tjorven tolkar kandidaterna alltför snällt.

Anledningen till att de numera har svårt att välja mellan USA och Kuba är inte att de har blivit mer positivt inställda till den amerikanska demokratin.

Snarare kan omsvängningen förklaras med att Kuba har blivit mer liberalt under senare år.

/KORVEN

Anonym sa...

Demokrati definieras som fria, hemliga val, yttrande,tros, mötes och pressfrihet.
Alla dessa friheter finns i USA men inte på Kuba så Jan Wiklund borde ganska enkelt, till skillnad från Vänsterpartiledarwannabeesen, kunna inse vilken stat som är en demokrati, USA eller Kuba.

M. E. sa...

"Demokrati definieras som fria, hemliga val, yttrande,tros, mötes och pressfrihet.
Alla dessa friheter finns i USA men inte på Kuba så Jan Wiklund borde ganska enkelt, till skillnad från Vänsterpartiledarwannabeesen, kunna inse vilken stat som är en demokrati, USA eller Kuba."

det är därför USA haft rätt att finansiera terrordåd på kuba som dödat betydligt fler än vad som var fallet 9/11? (jämfört med befolkningsmängden blir det ännu värre) det är därför man stött försök till statskupp i venezuela och erkänner den nya regimen i honduras där oppositionella och homosexuella mördas?

yttrande- och mötesfrihetens relativitet tycks occupy-rörelsen erfara. och är val fria när diverse lobbies och pengar spelar en såpass stor roll som de gör i usa? "change" sa obama. men fick de det?

jag förstår Wiklunds resonemang i allra högsta grad.