2013-05-12

Fredrik Reinfeldts debattvägran

Fredrik Reinfeldt vägrar sedan en längre tid att möta det överlägset största oppostionspartiets ledare Stefan Löfven i en debatt. Reinfeldt motiverar sin vägran med att han själv representerar en regering medan Stefan Löfven inte representerar ett regeringsalternativ, utan bara sitt eget parti. En debatt blir därför inte rimlig, menar Reinfeldt.

Fredrik Reinfeldts vägran att debattera med Stefan Löfven har kritiserats hårt. Kritiken kommer inte bara från Socialdemokraterna eller från den rödgröna oppositionen. Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman karaktäriserar Reinfeldts debattvägran som "fånig" och hans argumentation som oseriös.

Vilket är då det egentliga skälet till att Fredrik Reinfeldt vägrar att debattera med Stefan Löfven? En del menar att Reinfeldt skulle vara feg och inte våga ta debatten med Löfven. Så är det naturligtvis inte. Reinfeldt är en skicklig debattör och behöver av det skälet inte frukta en debatt med Stefan Löfven.

I stället är det så att Reinfeldt vill förminska Stefan Löfven som statsministerkandidat. Frågan om regeringsduglighet är ett av de allt färre områden där Alliansen fortfarande har större trovärdighet i väljarnas ögon än vad Stefan Löfven och den rödgröna oppositionen har. Därför utnyttjar Fredrik Reinfeldt varje enskilt tillfälle till att påpeka att väljarna ännu inte vet vilka Socialdemokraterna kommer att vilja försöka bilda regering med om Alliansen förlorar valet 2014. Vilken fråga som än lyfts i debatten kommenteras av Reinfeldt med att vi inte vet hur Stefan Löfvens regeringsalternativ ser ut, och att innan väljarna fått besked på den puntken är snart sagt alla politiska debatter omöjliga att föra på ett seriöst sätt. (Reinfeldts tjat i regeringsfrågan övertrumfar till och med Stefan Löfvens mantra om "jobb, jobb, jobb".)

Därför vägrar Fredrik Reinfeldt att möta Stefan Löfven i en debatt mellan de två. Genom sin vägran vill Reinfeldt befästa en bild att att Alliansen är det enda regeringsalternativet inför valet 2014. Det är svårt att undgå att associera till dåvarande moderatledaten Carl Bildts tal om "den enda vägens politik" i början av 1990-talet.

Ibland undrar jag varför Moderaterna ansluter sig till idén om fria och allmänna val överhuvudtaget. Det finns ju enligt dem ändå bara ett regeringsalternativ och en möjlig politik.

Jag undrar också lite över hur centrala nyhetsmedier hanterar Fredrik Reinfeldts debattvägran. Genom att acceptera Reinfeldts vägran finns det en risk att medierna indirekt bidrar till att legitimera och befästa Reinfeldts och Moderaternas påstående att det bara finns ett regeringsalternativ. När Agenda hösten 2011 arrangerade en partiledardebatt vägrade Håkan Juholt och Lars Ohly att delta, eftersom de menade att Agendas placering av partiledarna i studion gav bilden av att Sverigedemokraterna utgjorde en del av en samlad opposition. Den gången valde Agenda att genomföra debatten trots att Juholt och Ohly vägrade medverka. Varför inte samma upplägg från Agenda nu? Bjud in Reinfeldt och Löfven till debatt och genomför sedan debatten med de inbjudna deltagare som väljer att vara med.

8 kommentarer:

Andreas sa...

"...idén om fria och allmänna val överhuvudtaget. Det finns ju enligt dem ändå bara ett regeringsalternativ och en möjlig politik."
ja den tanken är knappast ovan för en f.d. kommunist ;-)

Olof sa...

Håller i allt väsentligt med om analysen Ulf. Reinfeldt lär ducka i det längsta och kommer oupphörligen att fortsätta med att försöka rikta ljuset mot att Löfven ännu inte talat om hur han ser på den tilltänkta regeringskonstellationen på vänstersidan.

Frågan är vad som är optimalt från Löfens och S perspektiv? En variant för att få slut på tjatet är ju att ge ett snart besked om regeringsfrågan. Om de gör så kvarstår emellertid frågan om vilket alternativ som han och S bör satsa på.

Om de går fram med ett regeringsalternativ med V och MP, så kommer Reinfeldt hela tiden att skjuta in sig på hur oeniga partierna är, och särskilt hur oansvarigt V är (många av oss hade nog f ö räknat med att Sjöstedt skulle knuffat V högerut mot S, men det verkar inte ha skett i någon större grad ännu).

Om S går fram med bara MP, som väl Sahlin egentligen tänkt sig förra gången, så kommer istället fokus att ligga på att de aldrig lär få egen majoritet och i praktiken ändå blir beroende av V, som dessutom kommer att kritisera S och MP för att i praktiken representera en slags Alliansen light som de aldrig skulle kunna stödja.

Ytterligare en variant är att gå fram som ett enskilt parti där förstahandsalternativet ar en ren S-regering, och där stöd för enskilda frågor får sökas från olika partier (och där andra regeringsalternativ får prövas i ljuset av valresultatet). Det skulle kritiseras för att en sådan minoritetsregering skulle bli parlamentariskt mycket svag, men å andra sidan är det också ganska osannolikt att Alliansen kunna få egen majoritet om SD får 8-10% av rösterna.

Förmodligen lär beskeden dröja ett bra tag, eftersom opinionsläget för S fortfarande är så bra. Fast risken med denna strategi är att det skulle kunna bli ett extra fokus på den jobbiga regeringsfrågan i valrörelsen om den inte klarats av innan. Förra gången, inför valet 2010, så såg ju opinionssiffrorna liknande ut som de gör nu, och där de svängde dramatiskt till Alliansens fördel när valet närmade sig, och min bild är att regeringsfrågan då var central för denna opinionssvängning.

När det gäller "jobb, jobb, jobb" tycker jag f ö att Löfven gör rätt i att hålla fast vid detta mantra. Förra gången fick ju Alliansen ett övertag i denna fråga, och det gäller att se till att S trovärdighetsövertag i denna fråga inte tappas bort.

Beholder sa...

Olof skojar du med mig eller? Det är bara alliansen och borgerlig media som kan tycka detta är ett problem. Alla andra vet att sossarna har klarat av att oftast vara bra mycket mer regeringsdugliga än högern de senaste 100 åren

Olof sa...

Beholder, jag tror att du har fel.

Jag tror att många potentiella vänster/mittenväljare anser att detta är en central fråga, och det är ju just därför som Reinfeldt trycker på den.

F ö var ju regeringsodugligheten hos en borgerlighet som inte kunde komma överrens länge ett starkt argument för vänstern i valrörelserna.

Och det var ju för att splittra borgerligheten som Palme släppte fram en forlkpartistisk minoritetsregering på 70-talet istället för att kräva ett nyval som han ganskla säkert skulle ha vunnit.

Orion77 sa...

En viktig fråga, som kan utgör ett problem för både Stefan Löfven och Fredrik Reinfelt, är: Hur bör Sverige hantera EU-frågan? Och då menar jag både EMU, dvs om Sverige bör övergå till euron, och Sveriges fortsatta deltagande i själva EU.

Jämför vad som pågår i Storbritannien. Premiärminister Cameron nödgas nu troligen tidigarelägga den folkomröstning om EU-frågan som han lovat britterna, om Tories vinner valet 2015.

Efter att ha läst Stefan de Vylders, och Björn Elmbrants resp böcker om EU/Euro-frågan är jag övertygad om att detta är den Stora Fråga, som kan komma att dominera i Sveriges val 2014.

Och de stora partierna kan inte rimligen hålla korten intill bröstet i denna fråga ända fram till valrörelsens "officiella start" i Almedalsveckan nästa år. Väljarna måste få besked redan i år.

Olof sa...

Orion77, jag är oklar på vad du menar, det finns väl både en stor majoritet för att vara kvar i EU och för att inte gå med i EMU (även om Göran Person nyligen var ute och argumenterade för att sverige bör gå med i EMU, men de flesta var knappast övertygade av hans argument)?

Jag tror inte att detta kommer att bli viktiga frågor alls, men jag kan ju ha missat något.

Orion77 sa...

Olof, javisst, opinionen i EU- och EMU-frågorna är delad. Och hur ser läget ut om drygt ett år? Media är ju fyllda av rapporter om ekonomiskt elände på många håll i EU. Den stora frågan är: Hur ska de skakiga EU-ländernas ekonomi komma på fötter? Och jag tror inte att det går att få rätsida på detta, i de värst utsatta länderna, utan att de får koppla loss från EU, som bara har nedskärningar och mera ekonomiska tvångströjor att föreskriva.

Sverige har hittills klarat sig bra, men det är till stor del tack vare att vi INTE har euron.

Hur länge till kan Sverige glida vidare på samma sätt som hittills?

Läs gärna De Vylder och Elmbrant!

Anonym sa...

Finns någon evidens för att Reinfelds "dom har inget regeringsalternativ"-strategi fungerar? Finns studier över tid dels på vad folk tror S "regeringsalternativighet" är, dels på hur viktig politisk fråga folk anser att "regeringsalternativighet" är?

Att landets statsminister med rimliga intervaller debatterar med ledaren för det största oppositionspartiet verkar så uppenbart rimligt att det nära nog är läge att göra det till ett lagtvingande villkor för fortsatt innehav av statsministerämbetet, med formell kontroll vid riksdagens öppnande efter sommaruppehållet.