2013-09-15

Så går det i valet 2014. Eller?

Igår var det bara ett år kvar till nästa riksdagsval. På anmodan av Svenska Dagbladet tippade jag valresultatet enligt följande:

S 33.0, V 6.8, MP 7.6, M 27.2, FP 7.1, C 5.1, KD 4.1, SD 7.3, Övr 1.8 procent.

Ett sådant resultat skulle ge 47.4 procent till de rödgröna mot 43.5 procent för Alliansen. Vi skulle således få ett regeringsskifte och Stefan Löfven bli statsminister. Sverigedemokraterna skulle bli vågmästare med sina 7.3 procent. Både Centerpartiet och Kristdemokraterna klarar sig kvar i riksdagen. Nedan redovisar jag de tankegångar som ledde fram till mitt tips, både i regeringsfrågan och för de enskilda partierna.

Jag är ganska säker på att vi går mot ett regeringsskifte 2014. Jag baserar min bedömning inte främst på opinionsläget i dag. Visserligen har samstämmiga opinionsmätningar under mycket lång tid visat på ett stabilt överläge för de rödgröna partierna på strax under eller strax över tio procentenheter. Men opinionsläget ett år före valet har ett ytterst begränsat prognosvärde. Inte minst erfarenheterna från förra mandatperioden, då Alliansen hämtade in ett rekordstort underläge, manar till försiktighet.

Jag resonerar så här. Vi lever i en individualiserad tid där partiernas band till sina väljare försvagats avsevärt. Med individualiseringen och de försvagade banden till partierna ökar väljarrörligheten. I början av 1960-talet var det bara var tionde väljare i Sverige som bytte parti, 90 procent av väljarna röstade på samma parti som vid tidigare val. I dag är det i stället ungefär en tredjedel av väljarna som byter parti mellan valen. Den ökade väljarrörligheten leder till kortare regeringsperioder. Det är i dag ytterst ovanligt att väljarna röstar fram samma regering tre val i rad. Det har i princip inte hänt i Europa under 2000-talet. Ur det perspektivet har Fredrik Reinfeldt och Alliansregeringen en enorm uppförsbacke att ta sig an.

Nu är det ju inte bara väljarnas beteende som är intressant att studera om man vill spekulera kring en valutgång. Samhällsutvecklingen och de politiska partiernas agerande är naturligtvis minst lika viktigt. När det gäller samhällsutvecklingen har jag en känsla av att debatten alltmer börjat kretsa kring sprickorna i välfärdsstaten. OECD-statistik har visat att ojämlikheten i Sverige växer. Ungdomsarbetslösheten är rekordhög och visar inga tecken på att vika. Skolan beskrivs i termer av kris och med försämrade studieresultat för eleverna. Sjukvården skakas av Läkaruppropet, i protest mot bristande kvalitet inom svensk sjukvård.

Jag ser just nu inte potentialen hos Alliansregeringen att formulera en gemensam politik som på ett inför väljarna trovärdigt sätt tar sig an dessa samhällsproblem. Jag ser inte de politiska förutsättningarna för en nystart för Alliansen, den uppgadering till Allians 2.0 som Annie Lööf i sitt Almedalstal 2012 beskrev som en nödvändig förutsättning för Alliansens fortlevnad. I stället ser jag en Alliansregering med idétorka, där ett 6:e, ett 7:e och ett 8:e jobbskatteavdrag bara skulle pränta in bilden av Alliansregeringen som en "one trick pony", en cirkusartist som bara har ett enda trick i sin repertoar.

Kanske har jag fel. I så fall börjar det bli hög tid för Alliansregeringen att visa det.

När det gäller de enskilda partierna har jag resonerat så här:

Socialdemokraterna: Under Stefan Löfvens ledning har partiet skaffat sig en stabilitet som ger arbetsro. Men partiarbetet präglas också av en kvarvarande ängslan att tappa opinionsöverläget på samma sätt som partiet gjorde inför valet 2010. Socialdemokraterna kommer att gå in i valrörelsen 2014 med en kombination av offensiv och försiktighet. Oron att tappa marginalväljare ur medelklassen drar partiet mot mitten. Det räcker till 33 procent, men knappast så mycket mer.

Vänsterpartiet: Det blir trångt i mitten i valrörelsen 2014. Det kan gynna Vänsterpartiet som täcker upp vänsterflanken i väljarkåren. Ett valresultat upp mot sju procent är inte omöjligt.

Miljöpartiet: Trängseln i mitten kan missgynna Miljöpartiet. Miljöfrågorna blir knappast någon stor stridsfråga i valrörelsen och skolfrågorna är det många som vill lägga beslag på. Miljöpartiet kan mycket väl bli tredje största parti, men med ett ändå modest resultat på 7.6 procent.

Moderaterna: Det är tung att regera. Fredrik Reinfeldt och Nya Moderaterna har varit enormt framgångsrika. Men nu är det slut, åtminstone för den här gången. Moderaterna backar, ner till strax över 27 procent.

Folkpartiet: Partiet har tappat sin paradfråga skolan till de rödgröna partierna och får svårt att ta tillbaka den igen. Har Jan Björklund någon annan kanin att dra fram ur hatten? Jag tvivlar. Men partiet är stabilt och gör ett OK val på omkring 7 procent.

Centerpartiet: Efter en ideologisk vilsenhet som fått Socialdemokraterna att framstå som kompassnålen personifierad tycks Annie Lööf och Centerpartiet till sist ha landat i att det är landsbygdsfrågorna partiet kan göra avtryck. Jag tror det är en klok bedömning. Tillsammans med en välfylld kampanjkassa kan Centerpartiet i hyggligt god tid före valrörelsen 2014 skapa ett litet säkerhetsavstånd till fyraprocentsspärren. I valet räcker det till 5.1 procent.

Kristdemokraterna: Hur mycket Göran Hägglund än tar i så det knakar lyfter inte Kristdemokraterna en millimeter i opinionen. Men om Centerpartiet i god tid före valrörelsen etablerat sig på en nivå högre än fyra procent finns det bara ett parti kvar för moderata taktikröstare att rösta på. Den kan rädda Kristdemokraterna kvar i riksdagen en gång till. Jag säger 4.1 procent.

Sverigedemokraterna. Partiet har under mandatperioden konsoliderat sig och stärkt sin ställning i väljaropinionen. Jag tror inte att valrörelsen 2014 kommer att ge särskilt mycket utrymme åt partiets hittills enda profilfråga, det vill säga invandringspolitiken. Men partiet kommer ändå att göra ett relativt bra val och stannar på 7.3 procent.

Som sagt - detta är ett tips och inget annat. Mycket som vi inte kan förutse kommer att hända under valåret och vrida den politiska spelplanen åt håll som vi i dag inte kan se. Osäkerheten blir extra stor eftersom vi har ett Eurpaval några månader före riksdagsvalet, och inte vet hur valresultatet från Europavalet påverkar valrörelsen inför riksdagsvalet. Men försiktighet har aldrig varit min favoritdygd och därför tycker jag det är intressant och roligt med valtips även om det är ett helt år kvar till valet.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Hur ser resultatet som vi vanliga fick gissa på i dagsläget? Eller lär vi vänta ett år för att ta del av det?

Ingvar Johansson sa...

Det verkar ju plausibelt. Inga sensationer. Det skulle i så fall vara själva valdagen. Jag menar, att den plötsligt flyttas till andra söndagen i september?

Anonym sa...

(s) fina siffror: lite drygt 30%? Att detta beskrivs i medierna som stabila framgångar är besynnerligt. Det näst sämsta resultatet i modern tid (tillfälligt uppblåst dessutom får man anta med ca 5% moderata väljare som snabbt rinner tillbaka) vid eventuell valseger. Borde väl skrivas kris med stort K, det?

Ingvar Johansson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ingvar Johansson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Orion77 sa...

Resonemanget bakom det tippade valresultatet är övertygande. Trots alla svaga opinionssiffror för KD och C blir Ulfs prognos att båda dessa partier klarar 4%-spärren, vilket jag inte tror. De borgerliga stödröster som M och FP kan mobilisera kommer inte att räcka till för att klara båda krispartierna.

Ulfs scenario är således det mesta som Allansen kan hoppas på, såvida inte något stort inträffar under året. Att 2014 kommer att medföra en ny regering är uppenbart. Den intressanta frågan blir hur Stefan Löfven ska formera sin regering, och med vilka partier.

Ulf Bjereld sa...

Anonym 2:51 Den frågan får du rikta till Svenska Dagbladet, som arrangerat omröstningen.

Ingvar: Val till riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige infaller den andra söndagen i september vart fjärde år. Vilket innebär söndagen den 14 september 2014. http://www.val.se/kommande_val/

Ingvar Johansson sa...

Ja, jag upptäckte till min förbluffelse att vi nu plötsligt för första gången ska gå till valurnorna den andra söndagen i september.

Det kändes nästan som en evig ordning att ordinarie valdag alltid skulle infalla på den tredje söndagen i september. Så har det varit så länge jag kan minnas, åtminstone sedan femtiotalet, möjligen sedan tjugotalet eller ännu längre tillbaka.
September var förstås en lämplig tidpunkt för allmänna val med tanke på väder och temperaturförhållanden, folks semestrar o.dyl. Det gäller väl till stor del fortfarande, fast inte i lika hög grad i tider som präglas av rörlighet och individualism.
Att placeringen varit lämplig bekräftas av det höga valdeltagandet som nog inte lär påverkas av att valet infaller en söndag tidigare.

Ingvar Johansson sa...

Ordinarie riksdagsval har ända sedan 1936 infallit den tredje söndagen i september på valåret.
Redan 1924 hölls valet i tredje veckan i september men då var det utspritt över 3 dagar, medan det 1928 och 1932 sträckte sig över 2 dagar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Andrakammarvalet_i_Sverige_1936

Och den 20 september 1936 var en söndag, jag har kollat.

Anonym sa...

SD kommer få betydligt mer än 7,3%!

http://sports.ladbrokes.com/sv-se/politik/svensk-politik/2014-svenska-valet-e214468484#

Bäst (störst) av 6! Dvs de 6 mindre riksdagspartierna...

Sverigedemokraterna (sd)
1.28
Miljöpartiet (mp)
3.50
Vänsterpartiet (v)
7.50
Folkpartiet (fp)
26.00
Centern (c)
201.00
Kristdemokraterna (kd)
251.00

SD specialspel:

Sverigedemokraterna att få mer än 10% av rösterna
1.44
Sverigedemokraterna att få mindre än 10% av rösterna
2.62

Oddsen ovan var tidigare lika på över och under 10%...

Spel om politik ger bättre resultat än opinionsmätningar. Det visar historien i Storbritannien och USA där politiska spel funnits under många år...

I en opinionsmätning når man inte alla, en del vill inte svara, andra svarar fel... Man vill stressa sitt vanliga parti...

De flesta som spelar vill inte förlora pengar...

EU valet kommer troligen också gynna SD...