2016-07-15

Sorgen och vreden över dådet i Nice

Min första riktiga utlandsresa gick till Nice. Jag var 18 år och reste tillsammans med vännen Magnus Janson dit på en charterresa. Vi bodde på Hotell Napoleon och resan var den typen av formativ upplevelse som bokstavligen skapar minnen för livet. Jag kan minnas nästan varje enskild detalj - hur medresenärerna såg ut och vad några av dem hette, dofterna, ljusen, apoteksbesöket, solstolarna på stranden, insekterna, maten, Andrus Kangros överraskningsbesök, vinsten på casinot som vi sent på natten lade i en sovande tiggares mössa och Charlie Brown-böckerna som Magnus köpte.

Jag har inte återvänt till Nice sedan den resan för exakt 40 år sedan. Hustrun och jag hade en inbokad resa dit, men den försvann i askmolnet från den isländska vulkanen Evjafjallajökulls utbrott våren 2010. Vi fick resa till Simrishamn i stället. Det var som att makterna ville att mina ungdomsminnen från Nice skulle få förbli orörda.


Orden räcker inte till för att gestalta vreden och sorgen över nattens avskyvärda våldsdåd i Nice. Vreden över grymheten och den besinningslösa ondska som släpptes loss över oskyldiga människor. Sorgen över alla dessa döda, över lidandet för de skadade och efterlevandet. Sorgen över att våldet än en gång fått slå till, mitt i det fria och öppna samhället.

Som jag skrev efter attacken mot gayklubben i Orlando, Florida: Världen ropar efter försoning. I stället finns risken att dådet förstärker hat och polarisering. Här krävs ett politiskt ledarskap och ett ansvarstagande som förmår vända det onda som hänt till en samling för gemenskap och stöd för de värden som håller våra samhällen samman, inte minst kärleken till vår nästa.

Vi får aldrig ge upp kampen mot de individer eller rörelser som begår våldsdåd eller terrorhandlingar. Det bästa sättet att stå emot är att aldrig låta dem påverka vårt sätt att leva tillsammans. I dag sörjer vi. I morgon måste vi vara modiga och fortsätta värna det öppna samhället.

6 kommentarer:

Anonym sa...

En tanke och fråga... och med all respekt för alla offer i Nice. Varför inträffar inte samma spontana medkänsla för alla offer i Israel, offer för terror som inspireras av islamistisk ideologi

Anonym sa...

Vår frihet måste försvaras med vapen, nu liksom 1939.

Anonym sa...

"Det bästa sättet att stå emot är att aldrig låta dem påverka vårt sätt att leva tillsammans."

Ulf, om du menar "vi" enskilda civila individer har du rätt. Men om du menar "vi" det svenska kollektiva samhället så är ditt recept dömt att misslyckas och leda till många oskyldiga dödsoffer. Vi, varken enskilda eller samhället, kan ställa oss försvarslösa mot beväpnade psykopatiska massmördare. I stället måste staten utöva sitt våldsmonopol för att spärra in eller döda terroristerna, isolera deras anhängare samt ställa sig bakom allierade länder i den globala kampen mot islamistisk terror. Att ställa sig bakom i det här sammanhanget betyder underrättelsesamarbete samt att bidraga med trupper. Länder som aktivt leder kampen mot terrorn är tex USA, Frankrike, UK, Israel - dessa länder är således våra naturliga allierade och samarbetspartners.

Anonym sa...

Anonym 12:20, det vet vi nog svaret till. Vreden kommer när Israel reagerar mot terrorkrig och attacker. Palestinska ledares ansvar mörkas. Det bara är så. En mall blev satt och man följer den. Sprungen ur ignorans, politisering, folkförakt eller vad?
A-K Roth

Anonym sa...

Ett öppet samhälle för dem som delar våra värden. Inte för dem som
vill förstöra dem.

Orion77 sa...

I Svenska Dagbladets huvudledare, lördag den 16 juli, skriver Per Gudmundson (som varit tjänstledig en tid) om attentatet i Nice under rubriken "Varför Frankrike?" Artikeln har såvitt jag har sett inte kommenterats i våra vanliga media. Inte ens Svenskan har följt upp den under de senaste dagarna.

MEN: Det är en ytterst viktig och informativ artikel. Gudmundson har i Al-Qaidas tidskrift "Inspire", från 2010, avsedd för västerländsk publik, hittat en noggrann bruksanvisning för personer som kan tänkas ha intresse av att utföra ett större attentat. Tillvägagångssättet som beskrivs, att meja ned så många vanliga personer som möjligt med ett större fordon på någon plats med mycket folk, stämmer exakt med det som hände i Nice. Författaren konstaterar att det antagligen inte är möjligt för gärningsmannen att undkomma, händelsen måste betraktas som

"en martyrskapsoperation. Du startar din dag i denna värld, och när den är slut är du med Allah. Denna idé kan implementeras i länder som Israel, USA, Storbritannien, Kanada, Australien, Frankrike, Tyskland, Danmark, Holland och andra länder där regeringen och folket stödjer den israeliska ockupationen av Palestina, den amerikanska invasionen av Afghanistan och Irak eller länder som har haft en framträdande roll i smädelserna mot profeten Muhammed, må Allah välsigna honom. I sådana länder kan vi slå till mot civila."

Alltså en komplett förklaring till attentatet i Nice, med t o m svar på frågan "Varför?" Senare uppgifter från Frankrike meddelar att gärningsmannen var på plats i förväg och rekognoscerade.

Och i princip utfördes förstås även attentaten i Paris efter samma "bruksanvisning".

Vem var det som sa: "Know thy enemy!"