2017-04-28

Finns det hopp för Miljöpartiet?

Sista helgen i maj genomför Miljöpartiet sin partikongress i Linköping. Temat för kongressen är "Ledarskap för klimatet". Det är nog bra. Miljöpartiet behöver hitta tillbaka till sina kärnfrågor för att kunna återvinna väljarnas förtroende.

Jag förstår fortfarande inte hur Gustav Fridolin tänkte då han i en intervju med Dagens Nyheter - som publicerades på långfredagen - vecklade in sig i ett långt resonemang om möjligheten av att använda fotbojor för personer som fått avvisningsbeslut. Oavsett vad Gustav Fridolin egentligen menade - och det är ärligt talat inte särskilt lätt att reda ut - borde han ha insett den symboliska kraften i hans uttalande och förutsett det politiska och mediala genomslaget. Och krav på hårdare tag mot asylsökande är inte Miljöpartiets bästa väg för att återvinna förlorade väljare.


Miljöpartiet gestaltar det ofta förekommande fenomenet att ett litet parti som regerar i koalition med ett större parti förlorar väljarstöd. I sitt samregerande med Socialdemokraterna har Miljöpartiet tvingats till svåra kompromisser i flera av sina profilfrågor, som till exempel flyktingpolitiken, kärnkraften och trafikpolitiken. Dessa kompromisser skymmer sikten för de många miljö- och klimatfrågor där Miljöpartiet faktiskt har satt avtryck i regeringspolitiken.

Jag tror fortfarande att Miljöpartiet har hyggliga möjligheter att hålla sig kvar i riksdagen efter valet 2018. Men det förutsätter då sannolikt att partiet lyckas hitta tillbaka till sina kärnfrågor, och se till att frågor om miljö, klimat och hållbar utveckling får en mer framträdande plats i den politiska debatten. Här borde finnas en potential. 2016 års SOM-underökning visade i veckan att oro för klimatförändringar ligger i topp på listan över vilka samhällsproblem som svenska folket uppfattas som mest oroande inför framtiden.

På kongressen i maj lägger partistyrelsen lägger fram förslag om en grön ekonomisk politik, där till exempel koldioxidskatten ska breddas och om att utreda hur skatt på vindkraft och vattenkraft ska tillfalla regionen där kraftverken finns. Sakpolitiskt är det förstås viktigast för Miljöpartiet att vinna stöd hos Socialdemokraterna och i riksdagen för sina förslag. Men strategiskt tror jag faktiskt det är viktigare för Miljöpartiet att profilera sig med nya långtgående miljöpolitiska förslag för att visa sina potentiella väljare vad man faktiskt vill, än att dessa förslag också genomförs.

Politik kamrater - det är att vilja något, som Olof Palme sa.

3 kommentarer:

Danne H sa...

Nu menade Fridolin fotboja på vissa
som ska utvisas. De som bedöms farliga, de ska inte vistas i landet. Men just fotboja fungerar bara på de som vill leva
öppet i samhället. det ska inte daltas med människor som vill oss
illa. De ska inte ta vår solidaritet föregivet och utnyttja den

Anonym sa...

Vi lever trots allt idag och inte i framtiden. Om man i stället väljer vilka samhällsproblem som är viktigast enligt SOM toppar migration/integration listan. Vilket förmodligen är en bättre förklaring till MPs kräftgång. Efter att ha läst motioner iför kongressen tror jag att MPs ledning lär få ett styvare jobb än Ss att hålla extremisterna på mattan. Och fortfarande hoppas jag på att MP åker ur riksdagen även om jag ännu inte vågar tro på det.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Med nuvarande varumärke finns det inte mycket hopp för Miljöpartiet. Partiet skapades i ett annat tidevarv, när Sverige var en stabil ö i en relativt stabil värld. Då kunde man övertala 10% av väljarkåren att miljön var den främsta problematiken för Sveriges invånare, och hela världen också. Visserligen har partiet försökt omvandla sig till ett allfrågeparti, från att från början ha varit ett enfrågesparti, men det gamla varumärket och de gamla instinkterna finns kvar. I dagens värld ligger miljöfrågorna i djup skugga bakom stormaktskrig i Europa (Ukraina), migrantkris, terror, total kollaps i MENA, ovisshet vad gäller USAs ekonomiska och politiska kurs, osv. Under nuvarande omständigheter hjälper det inte om Miljöpartiet återgår till sina kärnfrågor (miljön) - snarare tvärtom, det skulle kunna utplåna partiet totalt.

Utöver det, så har partiet en enastående förmåga att utnämna verklighetsfrånvända idealister till beslutsfattande poster. Och inte nog med det, partiet har också lyckats blunda för islamister som verkat från Miljöpartiets bas. Partiet har nu nått en brytpunkt där trovärdigheten lidit allvarliga skador vad gäller regeringsduglighet. För att reparera trovärdigheten krävs en total utrensning av nuvarande ledarskikt både på nationell och kommunal nivå. (Trappor måste man städa uppifrån.)