2017-12-31

2018 - Hoppets år

Må hoppets stråle gå igenom världen, och ljuset skimra över land och hav, sjunger vi i Adams julsång eller som den oftast kallas O helga natt.

Må hoppets stråle gå igenom världen. Det är en av de vackraste meningar jag känner. Vi talar alldeles för mycket om oro, och alldeles för lite om hopp. Jag har bestämt mig för att 2018 ska bli ett år då jag efter förmåga prioriterar hopp framför förtvivlan, tillit framför misstro och längtan framför liknöjdhet.

Jag brukar säga att politiker borde ägna sig mindre åt att lyssna till människors oro och mera åt att lyssna till människors hopp och längtan. Det är inte att gömma undan människors problem, det är att angripa grunden till problemen utifrån en starkare och mer konstruktiv position.

Och det finns inför 2018 väldigt många skäl till hopp. I alla internationella listor över bra länder att leva i intar Sverige en topposition. Ekonomin går strålande. Arbetslösheten är mycket låg. Pensionärerna får det bättre. Barnbidragen höjs. Det byggs överallt. Högerpopulisternas framgångsvåg har stannat av och på senare tid har Sverigedemokraternas stöd i opinionen minskat. #Metoo-kampanjen har visat att kvinnor (och män) inte längre tyst accepterar sexuella övergrepp och trakasserier. I stort som smått går världen framåt. Islamiska staten (IS) har pressats tillbaka och försvagats. Zimbabwe förbjuder barnaga. Taiwan tillåter samkönade äktenskap. H&M och Filippa K lovar att fasa ut djurpäls ur sina modesortiment. Listan kan göras hur lång som helst. Världen blir successivt en bättre plats att leva på. Det var inte bättre förr. Det var sämre förr. Det är bättre nu.

Att världen går framåt betyder naturligtvis inte att det finns stora samhällsproblem och mycket lidande. Jag tänker bland annat på ohyggligheterna i Burma, Jemen och Afghanistan, de förbannade (förlåt uttrycket) skjutningarna i storstadsområdena, Donald Trumps innehav av presidentmakten i USA, klimathotet, den förändrade retoriken kring brott och straff och kring flyktingpolitiken. Men jag känner mig starkare i kampen mot dessa och andra viktiga samhällsproblem om jag agerar utifrån en plattform byggd av hopp, tillit och längtan än om jag agerar från en plattform byggd av oro och misstro. Och att ta fasta på det positiva i ställer för det negativa som sker i världen är en icke oväsentlig pusselbit i processen.

Höstens valkampanj riskerar att bli smutsig och präglas av arrogans och illasinnad retorik. Då gäller det att inte dras med, utan att stå emot och hålla huvudet högt. Det handlar om värdighet och om anständighet.

Jag rekommenderar Niklas Ekdals artikel på DN Debatt i dag, där han skriver att han som ateist nu väljer att gå med i Svenska kyrkan igen efter 20 års utanförskap: En klubb som tappar femtio tusen medlemmar om året i dessa bakvända tider måste göra något rätt. Dessutom går han med i FN-förbundet och avlägger nyårslöftet att han under 2018 ska försöka betala mer i skatt. (Bloggens läsare får gärna följa hans exempel i alla dessa tre avseenden...)

Jag inledde med ett citat ur Adams julsång, och avlutar med ett citat från Job (5:16): Det tänds ett hopp för den fattige, och ondskan tvingas till tystnad.

Med dessa hoppfulla ord önskas bloggens alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!

4 kommentarer:

Ingrid Westerman sa...

Åh fint! Du ger hopp! Tack för dina läsvärda krior. Vänligen Ninni Westerman

Anonym sa...

Ja, ”I alla internationella listor över bra länder att leva i intar Sverige en topposition.” De nordiska länderna utmärker sig generellt. I den handfull studier jag tagit del av placeras Sverige på plats fyra till 14- Oftast rankas Norge och Danmark högre, ibland också Finland.
För att bibehålla denna position räcker det inte med hopp och förtröstan. Naturligtvis kan man som Ulf påstå att ekonomin är urstark trots att BNP på toppen av en högkonjunktur ökar med mindre än 1% per capita. Naturligtvis kan man påstå att arbetslösheten är mycket låg. Det är den för icke nyanlända med gymnasieutbildning men för invandrare från mellanöstern och nordafrika är den över 30%. Och pensionärerna får sänkt skatt – själv får jag 100 kr/mån – men 328 000 pensionärer lever under Eus fattigdomsgräns. Naturligtvis kan man som Ulf vara kritisk till att politiker ”spelar” på människors oro men vi kan också konstatera att dödligt våld i Sverige 2017 är ca 400 att jämföra med 209 2008. Vi har passerat New York med god marginal, en stad som genom en aktiv polis minskat det dödliga våldet med 87% sedan 1990.
Men visst finns det hopp. Dock tror jag inte är att lösningen är att ateister som Ekdal går med i svenska kyrkan. Jag tror mer på Magdalena Anderssons ståndpunkt om vilken invandring Sverige tål, på Ylva Johanssons nya insikt om svårigheterna med integrationen och på Morgan Johanssons senkomna insikt om terroristbekämpning och arbete mot antisemitism. Ståndpunkter som Ulf så vitt jag förstått tar avstånd från. Men för mig är probleminsikt den förstaförutsättningen för att hopp ska förverkligas. På så sätt kan vi få ett Gott Nytt År i verkligheten.
Klas Bengtsson

Unknown sa...

Tack så mycket för alla tänkvärda och sansade blogginlägg under 2017 Ulf! Jag hoppas med dig att 2018 blir just ett år då vi börjar "hoppas" igen. God fortsättning!

Anton

Olle Andersson sa...

Dina siffror när det gäller antalet offer för dödligt våld är helt felaktiga "Anonym". Antalet offer för dödligt våld var år 2008 var 82, år 2017 var siffran 106. Några definitiva siffror för 2017 har inte ännu redovisats av BRÅ.