2018-05-09

Migrationspolitiken och turbulensen inom S

Socialdemokraternas migrationspolitik står just nu i centrum för debatten. En hel del kritik har riktats mot de förslag till skärpningar som Stefan Löfven presenterade i fredags. Min ståndpunkt, som jag framfört i olika sammanhang, är följande.

Förslaget innehåller några positiva delar. Asylrätten förblir en grundbult i svensk flyktingpolitik, pressen måste öka på de EU-stater som smiter undan sitt ansvar att hjälpa, migrationspolitiken måste vara långsiktig och rättssäker.

En del inslag är jag starkt kritisk till. Det är fel att den tillfälliga migrationslagen föreslås bli permanent utan att först utvärderas. Det är fel att förbjuda kommunerna att ge försörjningsstöd åt människor som fått avslag på sina asylansökningar. Ett sådant förbud riskerar att slå hårt mot utsatta människor.

Därutöver tycker jag - liksom de övriga socialdemokratiska sidoorganisationerna - att permanenta uppehållstillstånd borde bli huvudregel och anhöriginvandring underlättas. Dessa åtgärder är inte bara humanitärt viktiga utan underlättar också integrationen. Människor som vet att de ska stanna i Sverige och inte behöver oroa sig för sin familj har en starkare ställning när det gäller att lära sig språk och etablera sig på arbetsmarknaden.

Reaktionerna mot förslaget har varit mycket starka. Jag har varit ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet i snart tre år och aldrig tidigare mött en sådan framvällande sorg och vrede. Många uppfattar förslaget som repressivt och att Socialdemokraterna nu förespråkar en migrationspolitik som inte är värdig ett socialdemokratiskt parti. Jag och mitt kansli har under de senaste dagarna fått lägga stor kraft och möda på att försöka övertala medlemmar att stanna kvar i partiet och att försöka ge hopp och energi åt medlemmar som känner sig svikna. Ibland har vi lyckats, ibland inte. Det är otvivelaktigt så att det migrationspolitiska förslaget orsakat en demobilisering av delar av partiets aktiva kader, och detta mitt under brinnande valrörelse.

Nu går det inte längre. Enough is enough. Ska Socialdemokraterna ha möjlighet att ta initiativet i valrörelsen och med kraft gå in i valrörelsens avgörande skede är två saker nödvändiga.

1.) Inga fler stora utspel med hårda förslag i auktoritär/repressiv riktning i frågor om till exempel migration, tiggeri eller brott och straff. Partiet kommer inte längre där, utan har redan tänjt sig till bristningsgränsen. Fler förslag i den riktningen kommer bara att leda till att den politiska spelplanen förskjuts ytterligare till Moderaternas och Sverigedemokraternas fördel, samtidigt som partiets egna medlemmar demobiliseras ytterligare och splittringen inom partiet riskerar att öka.

2.) Gå fram med en stor välfärdsreform som skiljer vänster från höger och som bidrar till ökad jämlikhet. En sådan reform skulle visa att det spelar stor roll om det blir en rödgrön eller en borgerlig regering efter valet. En sådan reform skulle också påverka den politiska dagordningen, hålla samman partiet och entusiasmera partikadern.

Än finns det möjlighet för Socialdemokraterna att göra ett bra val. Men då gäller det att de nu synliggjorde slitningarna får möjlighet att läka och att partiet kan samla kraft. Till den desillusionerade socialdemokratiska väljaren vill jag säga: Tro inte ett ögonblick att Sverige får en mer öppen och solidarisk migrationspolitik med en moderatledd regering. Håll i. Stå emot. Ett starkt rödgrönt valresultat i höst är en nödvändig förutsättning för att främja de värden om frihet, jämlikhet och solidaritet som vi håller så högt.

9 kommentarer:

Peter Karlberg sa...

Möjligen har du rätt när det gäller strategi för att uppnå ett valresultat i 30%-klassen. Troligen är det försent. De som utformat den politik och den retorik som används för närvarande har förbrukat det förtroende de fått. Därmed är vi nog faktiskt många som står utan egentligt alternativ.

Redaktionen sa...

Problemen är väl att just den öppna modellen S-V-Mp kört är en fälla i meningen att det inte går att samtidigt ha fri invandring och väldigt generös välfärdspolitik. Det var regeringen Reinfelt som började med det, för de såg att migranterna cyniskt kunde användas som en murbräcka för att slå undan stödet för välfärdsstaten. För omfördelning ska fungera måste man omfördela från en rik minoritet, till en fattigare majoritet. Det finns inget stöd för att storskaligt omfördela från rika svenskar (vilket då inkluderar svenska arbetare) till fattiga tredjevärldsmedborgare.
För att bibehålla välfärdsstaten och stödet för den, krävs det en reglerad migration.

Peter Westdahl sa...

Bra skrivet. Givet kan dessa appeller också riktas till andra partier som vill få framgång före, i och efter valet.

Danne H sa...

Jag är övertygad socialdemokrat men tror inte på en fri invandring, det kommer att
leda till att utsatta grupper ställs mot varandra. Ett problem som S har är att deras
samarbetspartier mp och V vägrar eller blundar för detta, de vill ha en fri invandring
om de fick bestämma

Om vi vill att andra EU länder ska ta sitt ansvar så räcker det inte bara med snack.
Sverige är nettobetalare, kanske dags att strunta i att betala till EU för att sätta
press

Anonym sa...

Ja, en inkomstgaranti till alla ensamkommande
om 12000 kr i månaden netto !

Anonym sa...

Ganska saklig artikel vilket är bra, men jag hade som väljare önskat att synvinkeln hade varit: vad är bäst för det svenska samhället nu. Inte hur man får flest röster och vinner ett val.

Ta sen tex frågan kring perm upphtillstånd: en av huvudanledningarna till att flyktingar sökte sig till Sverige var att vi var ett av få som erbjöd permanenta. Den attraktionskraften blev som bekant för stor att hantera för Sverige, och trots införda begränsningar står landet inför många olösta utmaningar framåt utan klara planer.

Om man vill fortsätta slå på Permanent-trumman 2018 så måste det komma med ett genomtänkt genomförandepaket som skapar förtroende hos väljaren. Just nu finns inget/lågt förtroende för att regeringspartierna vet hur invandringen ska lösas.

Ulla Richter sa...

Det här knäckande svaret fick jag i en tråd på fb igår från en person med insyn i regeringens arbete:
”Ulla Richter Regeringen har drivit permanenta uppehållstillstånd i EU-förhandlingarna, men eftersom ingen annan vill ha det så är chanserna minimala.”
Ulla Richter

Lennart sa...

Probleemet med den svenska asylpolitiken är, enligt min mening att man blandar ihop två saker. Det ena handlar om hur vi skall hantera dom asylsökande som söker sig hit och det andra är hur man skall hantera dom som redan kommit hit. För min del anser jag att man borde ta konsekvenserna av en havererad asylprocess och ge samtliga som inte fått uppehållstillstånd en tillfälligt uppehållstillstånd under två år med en möjlighet att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Inför också möjlighet till kostnadsadoption enligt kanadensisk modell. På det sättet kan vi avföra den här frågan från valet och fokusera på framtiden. Beträffande förslaget till välfärdsreform som Ulf nämner så menar jag att partiet skulle ta ett första steg mot 6 timmars arbetsdag. Miska arbetsgivaravgiften för de företag som inför sex timmars dag alt minska med en timma för alla.

Anonym sa...

Jag tycker det känns tryggt att Socialdemokraterna äntligen gör upp med aktivisterna som har "kapat" partiet för att värna alla andra än de egna landets medborgare.